Eat-Girls - Area Silenzio

Bureau B

BETYG 4 av 6

Elisa Artero och Amélie Guillon började göra musik tillsammans när de satt covidisolerade i sin lilla lägenhet, och de utgör den dominerande kärnan i trion Eat-Girls tillsammans med med Maxence Mesnier som anslöt för att hantera keyboards och elektronik under flera års klubbgigande i runtom i Europa.

På deras debutalbum är presentationen dov och dunkel, men lekfullhet och nyfikenhet lyser igen. Rytmerna är tunga, malande och suggestiva vare sig vi talar om de djupa dub-stunderna som Unison, Czukay-kraut som Canine eller tidig synth - tänk Sheffield eller D.A.F.- som A Kin. De formas genom ett effektivt och sparsmakat nyttjande av trummaskin, en mäktig basgitarr och smart användande av om vintage elektronik. Ännu mer oldschoolsynthig är spanskspråkiga Para Los Pies Cancados, liksom tyskspråkiga Trauschaft som börjar i Cabaret Voltaire och adderar rytmisk metallskrot-percussion som skvallrar om 23 Skidoo- och SPK-påverkan.

Men det som gör hela grejen är kvinnornas respektive sånginsatser, kontrasterande med väna flickröster där det behövs eller tvärsäkert arrogant postpunk-deklamerande, till exempel i Saint's Discards. Det är klass!

Av Patrik Forshage

Den 12 november 2024

Skivrecension