Det Stora Monstret - Tänder på påhittade meningar med livet

Suncave

4/6

Det Stora Monstret har höga förväntningar på sina lyssnare. Det inledande titelspåret på hans första album sedan 2018 är sex och en halv krävande minut lång och växlar såväl i tempo och dynamik som i lyriskt ton. Det är mäktigt och dramatiskt, till och med "bombastiskt" tillstår han själv i pressreleasen, och texten går från komplexa metaforer för samtiden till konkreta skildringar av kontrasten mellan dem som sippar drinkar i solstolen vid medelhavet och de i i flytvästar och flottar som drunknar ute i vattnet. Men trots åthävorna har hans förväntningar på lyssnarens uppmärksamhet och allvarsbenägenhet alla förutsättningar att förverkligas.

På sitt tredje och mycket personliga album som Det Stora Monstret spelar Jacob Johansson en stor del av instrumenten själv. Men han förstår också att nyttja Fläskkvartetten för mäktiga stråkarrangemang som vi ända sedan Imperiet lärt oss gifter sig perfekt med mullrande syntar och musikalisk dov allvarsamhet och dramatik. Det låter inte alls som den folkpop med progressiva ambitioner som Det Stora Monstret ägnat sig åt förr. Idag är hans musik snarare som en vuxnare fortsättning på Kent, för en Kentgeneration som hunnit köpa bostadsrätt i Midsommarkransen, få sina första kallelser till föräldramöten i barnens skola, och börjat fastna i relationens vardagstristess.

"Vi stirrar oss blinda framför serier som aldrig tar slut", konstaterar han i Glider isär, och separationen kryper obönhörligen närmre. "Kommer inte framåt längre, jag har fastnat i mitt facebookflöde", suckar han, men trots sådana vardagskonkreta detaljer förblir lyrikens mörker till stora delar abstrakta stämningar för lyssnaren. Här finns visserligen explicita hjärnspöken, tvångssyndrom och gravsättningar, och det är tydligt att arbetet med skivan var ett sätt att bearbeta sorg, rädslor, separation och andra förluster för Jacob Johansson. Men det skrivs inte på plakat som trycks upp i lyssnarens ansikte. "Vi gjorde oss illa på våra goda intentioner, briljanta idéer blev till stora explosioner", sjunger han i i Göra något, men liksom texternas bakomliggande tragedier mullrar explosionerna mer hotfullt och vagt på avstånd. 

När Jacob Johansson i avslutande Säga Hur sammanfattar situationen med att han inte är"gjord för dessa dar" citerar han (sannolikt inte omedvetet) en av sin hemstads mest välkända lyriktjuvar. Men Jacob Johansson behöver varken sno, låna eller hänga andra i hasorna. Han har ett helt personligt tilltal musikaliskt och lyriskt, och det gör att det är lätt att vilja lyssna på honom, igen och igen.