Courtney Barnett – Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit

Marathon Artists/Border
Betyg: 5/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, mars 2015)

Courtney Barnett väckte uppmärksamhet redan med sina första EP-skivor, och med ett debutalbum av den här kalibern lär det inte sluta där. Den unga australienskan övertygar både i blaserad slackerrock, i småpsykedeliska Velvet Underground-attacker som Nobody Really Cares If You Don't Go to the Party och i till synes stillsammare betraktelser om bostadsshoppande (inklusive både konsten att göra en perfekt kopp kaffe och renoveringsförslag) i Depreston, så drypande ironisk att hon måste ha hämtat inspiration från yuppiereportage i DN Bostad.

Vänner av Annika Norlins texter har massor att hämta här, och när Courtney Barnett går på offensiven i låtar som Pedestrian at Best och Aqua Profundal är det rentav värdigt den unge Patti Smith.

Skivrecension
Av Patrik Forshage