Chris Stills – 100 Year Thing

V2
BETYG 3/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden augusti 2006)

Han längtade alltid så intensivt efter vara med och leka bland de mest talangfulla barnen på musikerbarnens kalas. Det var där Chris Stills började försöka härma Loudon Wainwrights sons flamboyanta utspel, även om han oftare hamnade intill Richard Thompsons stillsamma lillpojke. Sedan dess har hans liv varit fyllt av ambitionen att överträffa sina båda lekkamrater Rufus och Teddy, och allra helst dessutom pappa Stephen.

 Trivselfaktorn är hög, på Flying High till och med väldigt hög, och den insmugna bonusen i form av en intill sista cymbaltouch originaltrogen The Weight, sånär som att den sjungs på franska, lockar fram ett leende. 

Men alltför ofta hamnar han i den breda Coldplayfåran, och varken hans röst eller sånger kan matcha barndomens lekkamraters. Då räcker inte knep som musikaldetaljer, att arrangera sina sånger i softrockbuketter eller att låta Joan the Police Woman direkt från Rufus Wainwright och Antony & The Johnsons leda stråksektionen. 

Så länge hans kompisar inte har aktuella skivor ute är Chris Stills är ett fullt acceptabelt substitut. Minns vad hans pappa brukade säga; "Om du inte kan vara tillsammans med den du älskar – älska den du är tillsammans med".