Addis Black Widow - ABW

Instant Karma/Sony
BETYG: 3/6

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden, mars 2001.)

1995 dök Pigeon och LaCream upp för första gången som Addis Black Widow. De utmärkte sig snabbt som sannolikt sjukliga lögnare beredda till vilka knep som helst för medieuppmärksamhet, i den aspekten enbart överträffade av Alexander Bard i svenskt musikliv. Sedan dess har de hunnit starta och avsluta sidoprojektet Bus 75, och Cream själv har tappat sitt bestämningsprefix. Hon har hoppat in i medieskämtet Whale - ett band ingen väljer utifrån musikaliska argument - hon har exponerat sin sexualitet i kvällstidningar och sitt kön för lätt chockade barnfamiljer och entusiastiska tonårspojkar på Rinkebyfestivalen, och hon har under vintern till och med hunnit med att få en mindre r'n'b-hit med Goes Around (Comes Around).

Nu kommer det andra albumet, Addis Black Widow, och uppmärksamhetsivern har inte mattats. Här trängs varje hittills dokumenterat knep för hitsinglar, numera mer av modern pop- och r'n'b-karaktär än första plattans hiphop, som ju Addis Black Widow faktiskt hanterade på ett ganska spännande sätt. Cream fortsätter visserligen att rappa, men stråkar, blås och trallvänliga refränger har ersatt de mörka beats som fyllde debuten. Varken Pigeon eller Cream är särskilt originell vare sig som rappare eller sångare, men när de ersätter sådana brister med lekfullhet och fingret-i-luften-trendsökande blir helheten likt Tom Tom Club, Village People eller Army Of Lovers underhållande för stunden (och kväljande i längden).

Innan skivan tappar i tempo efter ungefär halva speltiden hinner Addis Black Widow presentera flera möjliga framtida singelhits. Wait In Summer är hyperkommersiell pop, i Whole Wide World får gospelkörer uppdraget att se till att refrängen biter sig fast i medvetandet, och Young Man måste bli officiellt anthem under årets Gay Pride-vecka. Den sex år gamla Innocent dyker upp igen i en "ny" version, och den lyckas ta sig förbi dörrvakterna på Studio 54 i sin faktiskt klädsamma slimmade glitterkostym.

Addis Black Widow är knappast en duo som kännetecknas av seriositet eller tydlig musikalisk inriktning. Ingen kommer att ta fram den här skivan ur samlingen om ett år eller ens ett halvår. För detta kan de förstås kritiseras. Men just nu är det ganska kul.

Skivrecension
Av Patrik Forshage