Mark Bacino - Top of the World

Parasol

BETYG 4 av 6

The Beatles Revolver, The Beach Boys Pet Sounds och Crowded House Temple of Low Men. Där är tre av New York-artisten Mark Bacino utpekade favoritalbum, och där lägger han ribban för Top of the World.

Och mycket riktigt består albumet av ett pärlband av omedelbara poplåtar med evergreenkaraktär, häpnadsväckande hantverksskickliga till sin konstruktion. Ännu mer imponerande är bredden och distinktionen i arrangemang, där musiker med meriter från till exempel Steely Dan men framför allt Mark Bacino själv briljerar. Det låter konsekvent supervälproducerad elegant pop av tidigt 70-talssnitt, fullt av detaljer i förebildernas skola. Ett kort och exakt blåsinpass som i förbigående, bara en enstaka ton på triangeln på precis sätt ställe, tre överstyrda gitarrtoner som omedelbart följs av en vänlig Burt Bacharach-kör och kanske ett käckt speakesy-piano. Behövs en stråksektion måste den vara autentisk, inga substitut, och när ett brassband skulle komma väl till pass hyr man in ett. Noggrannheten i varje detalj hade kunnat gå till överdrift, men Mark Bacinos fingertoppskänsla imponerar.

I Flop of the World, om en artist som prövat allt men ändå är bortglömd ”till och med japanerna”, arbetar han med en charlestonorkester, och Shaky Hand är rentav en värdig Father John Misty-utmanare i sitt fullorkestrerade Harry Nilsson-via-John Lennon-arranngemang.

Det är hyperkompetent och synnerligen underhållande, men i jämförelse med de riktmärken han satt upp för sig är det är en bagatell. Hur hade det kunnat vara något annat?

Av Patrik Forshage

4 januari 2025

Skivrecension