Avantgardet - Noof Belfast – Nybro City

Avantgardet/Border

BETYG 4 av 6

Alldeles nyss var Avantgardet debutanter, men redan har de nu hunnit till sitt tionde album. Det borde rimligen innebära att det börjar bli tomt i ladorna, men verkar ha en aldrig sinande glöd. Här märks inga svackor i Avantgardets gitarrrock, varken i låtmaterial eller i febrig intensitet.

Noof Belfast – Nybro City är elegant och distinkt producerat tillsammans med Jocke Åhlund och Jari Haapalainen, och topparna är många. Till exempel Sjuk i huvudet är en monsterhit i vardande, en låt som en yngre upplaga av Håkan Hellström skulle ha mördat för. Den låter sig gormas till och dansas till och den välter vardagen, och den radar dessutom upp hypersnygga oneliners som "Jag fångade livet, men det högg mig i ryggen" och "Jag trampar i gyttja genom livets balett".

Texterna är som vanligt obehagligt träffsäkra, utan att skriva lyssnaren på näsan, och allra starkast är det i Jag vill inte va med, som den lyriskt dovaste om ett närsamhälle i utförsbacke, där "ungarna som tvingas stasha ett vapen, gör det nu för mat istället för bling"

Rasmus Arvidssons minnen från åren i Storbritannien finns strödda i ett samtidigt romantiskt och toxiskt skimmer över albumet, tydliga redan i albumtiteln men snyggast i Dalston Kingsland (där till och med Billy Bragg får ett omnämnande) och med tydliga röda garntrådar dragna till knappnålen på kartan som markerar "hemma" i Nybro. "Nu vill jag få vardagen att va den där textraden som bara vi förstår" sjunger han i Maginotlinjen, som bygger fortifikationer med tveksam hållbarhet för att få njuta svenssonlivets förskolelämningar. Samtidigt prickar han orsaken till varför hans lyrik ständigt är så spännande, med det privata intill det det generella i ständigt tolkningsbara smarta metaforer och bilder.

Med den här kvalitetsnivån hoppas vi att Avantgardet fortsätter med sin intensiva produktionstakt - ju mer och ju förr dess bättre.

Av Patrik Forshage

Den 29 oktober 2024

Skivrecension