Röstmässigt faller inte Mahalia Barnes långt ifrån trädet. Som sin rocksjungande australiensiska far Jimmy Barnes litar hon mer på urkraft och volym än finess och variation i sitt sätt att sjunga.
Samtidigt verkar Barnes-äpplet ha fallit på funk-grannens sida om staketet, för istället för bredbent rock väljer hon skitiga funklåtar av Betty Davis, en av genrens mest inflytelserika kvinnor. Hennes hårt riffande grooves ligger ofta originalen nära attitydmässigt, även om Mahalia Barnes förstås inte når Betty Davis auktoritet fullt ut.
Men i stenhårda Nasty Gal och i He Was A Big Freak, som handlar både om Betty Davis exmake Miles Davis och om hennes nära bekanta Jimi Hendrix, kommer hon tillräckligt nära för att Ooh Yea! kan fungera utmärkt som substitut och som påminnelse om en av funkens mest oförtjänt förbisedda drottningar.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
