Under de fem år som passerat sedan hans död vid 85 års ålder har de psotuma skivorna med ”det allra sista han arbetade med” stått som spön i backen. Somt har varit ok, något har varit bra, men inget har fångat visionären och fritönkaren Perry med så respektfull respektlöshet som Mouse on Mars-projektet.
Den tyska experimentella duon spelade in merparten av materialet tillsammans med Lee “Scratch” Perry två år innan han dog, i hast och utan en riktigt klar idé om vilken slutprodukt som var avsikten. De ville pröva en ljudteknisk idé, han ville laga fiskgryta och slippa göra ett reggaealbum, och resultatet blev en röra som det tagit Mouse on Mars sju år att städa upp i.
Resultatet är ett eletroniskt dubalbum som ofta är suggestivt groove-dansant, som inledande Rockcurry, med djupa krautspår och oväntade detaljer som slidegitarren i Yayaya. Fire Dali påminner om hur det lät när punkbanden integrerade reggae i sitt artpoputtryck i början av 1980-talet (jodå, Perry var där), med mullrande postpunkpukor och en envis skorrande basslinga, och rymmer omnämnanden av den Black Ark-studio Perry brände ner eftersom han var säker på att den var hemsökt.
Perrys röst låter gammal och rentav märkt i hans fria flummiga associationer, utom när han plötsligt kanaliserar fragment av Bob Marleys Sun is Shining i djupt dubbiga To the Rescue. För även om han ville undvika att göra ett reggaealbum skulle Perry känna igen sig i albumets genomgående dubkaraktär, och man kan ana att han skulle jubla över hur fullständigt annorlunda dub det är när den grundar sig i elektronisk musik.
Lee “Scratch” Perry var en särling och ett unikum i livet. Mouse on Mars ser till att han fortsätter vara en särling och ett unikum också i sitt eftermäle.
