På omslaget till Bittersweet är San Diegos Kimmi Bitter stylad intill förväxling lik Nancy Sinatra. Precis så låter musiken också, svinsnygg countrypolitan a la dottern Sinatra och Patsy Cline. Här finns även inslag av western swing, surf-rock och Hawaii, snyggt ihopvävt i en produktion som är häpnadsväckande bra för en artist som är indie och sannolikt inte gjord av pengar.
Roy Orbison-stråkar, blås och vibrafoner smyckar retro-pärlor som Love Me Or Leave Me Alone, Return My Stolen Heart och avslutande Lost Inside Your Blues, vars stråkarr är så vackert att det skulle kunna ha varit skrivet av Gordon Jenkins. Allra mest enastående är gitarrspelet från Kimmi Bitters partner Willis Farnsworth. Han spelar helt perfekt skivan igenom, med ett briljant och tidstroget sound. Extra roligt blir det när han får skina i instrumentala Trail Of Dreams och i fantastiska surf-rockiga Bigsby Burnout, även den instrumental och beväpnad med duellerade saxofon.
Kimmi Bitter har alltså mycket på plussidan. Grymma retro-låtar, ett fantastiskt bra band och underskön produktion. Dessvärre är hon ganska medelmåttig som sångerska. Fint och rent låter det såklart, men också en aning opersonligt. Låtarna kan inte lyfta till samma höjder som förebilderna utan en stämma som verkligen griper tag i lyssnaren. Men låt för helsike inte det hindra dig Kimmi, det du har räcker mer än väl, och alla kan inte vara Tammy Wynette.
