Årets bästa svenska skiva är Christian Kjellvanders mästerverk Ex Voto / The Silent Love. Med stort allvar och djup baryton låter han tystnaden tala i nio stycken om världslig kärlek och andlig tveksamhet.
Grattis till utmärkelsen! Hur känns det?
– Tack! Jag är bara glad att skivan resonerat i så många, och tacksam att jag lever i en tid då man får skapa musik med sina vänner och att jag haft möjligheten att göra så mycket. Jag fick ett mess häromdagen från en massör jag går till ibland. Hon tyckte verkligen om skivan vilket kändes roligt eftersom jag skämtsamt har tänkt att “detta är ju snudd på spa-country”.
Det är ju inte bara Fokus Musik som hyllat Ex Voto/The Silent Love. Hade du på känn att skivan skulle få ett sådant mottagande?
– Jag tänker inte så mycket på sånt. Jag kommer från en värld där det skulle ses som en smutsig tanke. Att tänka på mottagaren. Orent på något vis. Det är ingen ingrediens när vi håller på. Men jag är likväl glad när man märker att människor har tagit den till sig och tagit sig in i musiken och texterna. Den vetskapen är ju fenomenal. Så fenomenal att man måste glömma den direkt och gå vidare till nästa grej.
– Ska jag vara ärlig så är nog min grundfilosofi att man inte riktigt kan säga hur något har mottagits förrän om ett par hundra år. Särskilt när det gäller konst, kultur arkitektur osv. Jag försöker inte vara dryg utan har verkligen den tröstetanken när jag ser på samtiden. Men känns som en bra start. haha.
Även turnén verkar vara en succé?
– Ja, vi har verkligen haft några höjdpunkter. Bergen, Oslo, Linköping, Lund. Jag ville att hela konserten skulle kännas som ett enda långt stycke. Kanske tvinga publiken att fokusera på något som vecklar ut sig långsamt framför dem. Det blir så olika kvällar hela tiden även om man kör i princip samma grundlåtar. Det är verkligen det som är min favoritdel av hela artistgrejen – att få följa med i låtarnas förvandlingar runt om i världen.
Hur var ditt år 2025?
– Jag har haft ett otroligt år rent egoistiskt. Men känner att jag varit frånvarande lite mycket från min flock. Det upplever jag som svårt även om jag älskar allt resande.
– Men framförallt har jag snöat in på vintage hifi vilket är nytt för mig.och löst några fantastiska böcker av Vera von Essen, Deborah Levy o David Foster Wallace. Tom gått ifrån mina principer och läst en rockbiografi/memoir av Evan Dando.
Du avslutar året mitt i strålkastarljuset, efter att ha börjat det i en helt annan roll, som Thåströms gitarrist. Känns det skönt att ägna sig helt åt ditt eget igen?
– Jag har fått den där frågan eller liknande några gånger under året från olika håll och jag har liksom inte kommit på ett svar som känns sant. För det bekommer mig liksom inte, varken det ena eller det andra. När jag spelar musik så är jag bara mitt i låten oavsett om det är min eller Joakims eller Tom T Halls. Om jag spelar gitarr eller sjunger är också samma sak på något sätt, och mängden publik är om möjligt det minst intressanta.
Vilka favoritalbum av andra artister har du från året som gått?
– Fasiken, är så dålig på att hålla koll på när saker kom ut men efter en snabb googling ser jag att Mavis Staples och Jeff Tweedy kom med skivor I år. Mavis är ju Mavis. Jeff Tweedy har jag inte riktigt hört sedan Sky Blue Sky som jag tyckte var skitfin när den kom. Men nya skivan känns helgjuten trots sina 30 låtar. Jag har precis börjat lyssna men tänker att den kommer växa.
Vad ser du fram emot inför 2026?
– Konstnärligt ser jag fram emot Europaturné i mars. Och att spela in en ny skiva som gitarrist med Vilma Flood. Sedan en varm och skön sommar med mycket ledigt tillsammans med min familj.
