Amasons album från tidigt i våras var profilstarkt och fint . Men jämfört med EP-låtar som fantastiska Flyplatsen med sin mjuka melodi och vemodsblandade ilska förminskas det, och ävenså i relation till den subtila Paradis i krisen och en inspirerad stilla version av Mattias Alkbergs Tjugonde.
Grundarbetet i låtmaterial är gediget och arrangemangen luftiga och varma, och med närhet och egensinne fortsätter Amanda Bergman enkelt att etablera sin position som en av våra viktigaste röster.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
