Den unge singsongwritern har hunnit fram till sitt tionde album, och med åren har han breddat och raffinerat sitt uttryck. Tyvärr betyder inte det att vi slipper fjanterierna och de utstuderade ”knäppa infallen” från hans ungdomsårs amerikanska nu-folkdumheter.
Hans visor är mer avslappnade, visserligen, som i inledande June Guitars avstámp hos Tracy Chapman, och det funkar länge också när Alex G slacker-lutar sig tillbacka med kontrabas och rudimentära syntar i Real Life.
Men han är långtifrån den Beck han skulle vilja vara, och så fortsätter det med svårsmälta stickspår i många riktningar. Utan förvarning han släpper in en ljudlig elgitarr i en annars stilla visa, och Afterlife gör han som någon gammal standard-MTV-hit från 1980-talet men med adderade knäppigheter. Far and Wide slösar bort ett fint stråkarrangemang på tillkämpad konstighet, och Bounce Boy är rentav eurotechno.
Alex G har fortfarande inte lagt bort sin gymnasist-/teknologhumor, och det gör det svårt att riktigt uppskatta även fina stunder som den snygga singersongwriterballaden till titelspår, en överraskande jazzballad i Is It Still You in There? och hans visserligen en aning malplacerade postgrunge i Louisiana.
