Eddie Argos från Art Brut och Dyan Valdés från The Blood Arm tyckte synd om Jimmy Mack i den gamla Martha & The Vandellas-låten. Så uppenbart på väg att bli bedragen i sin frånvaro, och utan någon som försvarade honom. En svarslåt var vad han behövde, slog de fast, och prompt skrev de en (I’m never coming back, givetvis). När de ändå var i farten kom de på fler texter som länge behövt få svar på tal, sammanlagt 12 stycken, och äntligen säger någon ifrån till folk som Frank Sinatra, Avril Lavigne och Kanye West.
Bob Dylan får veta att man visst bör tänka efter både en och två gånger, Elastica föreslås Superglue istället för Vaseline och Michael Jackson får till slut ett definitivt faderskapsbesked i Billie’s Genes. Men Eddie Argos reciterar konsekvent istället för sjunger, och det blir snabbt irriterande. På samma sätt blir såväl humor som charmig DIY-indie först enahanda och sedan tröttsamt, trots att paret här och där träffar rätt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
