Äntligen är Riddarna tillbaka med sitt nya album Utomjordingar, nio år efter deras förra skiva. För Fokus Musik berättar de var de hållit hus och varför de älskar konstiga ackord.
Var har ni varit hela mitt liv? Eller åtminstone det senaste decenniet?
– Vi har varit här hela tiden! Vi har fått en hel del barn, och Patrik och Edward har hållit på med andra band, Bowski Island och Pink Milk. Men vi har spelat live hela tiden, det slutade vi inte med. Senast för några månader sedan var vi i Paris och spelade till exempel.
Vad ledde fram till att ni nu är tillbaka?
– En längtan till varandra. Och att vår producent Hasse av en händelse flyttade från Oslo till Gotland bara ett stenkast från Edward.
Och mycket riktigt är Riddarnas nya album en renodlad Gotlandsaffär.
– Vi spelade in hela skivan i Sandkvie Studio i Visby hamn under en vecka. Och så gjorde vi ytterligare pålägg i Väskinde där Hasse och Edward bor. Producenten Hasse Rosbach flyttade till ön för några år sedan från Oslo och råkade träffa Edward på en grillfest. Han har varit med under hela resan ända från förproduktionen och demostadiet, han spelade in allt och har mixat allt. Han är otrolig!
Även om Riddarnas tunga rock har drag av både stoner och klassiska hårda rocktrios hörs inte genrens fabläss för retro.
– Det kan vi hålla med om. Vi inspireras av att hitta på saker som vi tycker känns nyskapande i någon mån.
”Jag har alltid älskat de konstiga ackorden i all musik, de gör allting så underbart och varmt”. Så sjunger Edward i Du är konstig. Vad innebär det?
– Jag har alltid älskat när det kommer ett ackord som överraskar i en låt, men som ändå låter fint. När man lånar ett ackord från en annan tonart, när musiken går utanför sina egna ramar och utmanar öronen. All bra musik innehåller sådana ”konstiga” ackord. Så känner jag med människor också. Texten är skriven till några i min närhet som precis som jag ofta känner att de är lite konstiga och inte passar in. Men för mig är det fint också. De konstiga ackorden och de konstiga människorna sticker ut och är intressanta och vackra. De gör helheten bättre. Och de är så klart bara konstiga från ett perspektiv. För mig är de konstiga ackorden och personerna ”normalt” – sådant jag söker mig till.
Gitarren är fantastisk innovativ i låtar som Insomniaoch Power of Love. Finns det konstiga ackord på albumet som ni älskar mer än andra?
– De där låtarna är det Patrik – som vanligtvis spelar bas – som spelar gitarr på faktiskt. Alla låtar på nya skivan innehåller självklart konstiga ackord. Men ja, Hål i marken till exempel är fullspäckad med konstiga ackord och Mina drömmar spårar ur har två ackord i refrängen som är helt jävla konstiga också. I låten Du är konstig är det ett konstigt ackord exakt samtidigt som ordet ”ackorden” sjungs i textraden om konstiga ackord, så klart. För att nämna några konstiga ackord som verkligen sticker ut.
