Inför Suedes spelningar i Göteborg och Stockholm gör Richard Oakes en systematisk genomgång av tillvaron på turné från start till slut.
Efter en utsåld turné på de brittiska öarna är Suede nu på Europaturné, och i veckan kommer de till Sverige. Fokus Musik bokade Zoommöte med Richard Oakes för att undersöka Suedes turnévanor.
Turnéförberedelser
– Inför en turné sätter vi igång med repetitioner, för att blåsa bort spindelväven. Vi har varit hemma och skrivit under flera månader, och måste påminna oss om hur allt ska spelas. Vi har visserligen spelat materialet från senaste albumet Antidepressants live, men bara en eller två gånger under en slags residency på South Bank i London samma vecka som skivan släpptes i somras.
Suedes inbördes sociala relationer
– Suede är fem väldigt distinkta och olika personligheter. Brett (Anderson) och Mat (Osman) har känt varandra sedan de var barn, men den enda anledningen till att vi är i samma rum är musiken. Det roliga är att vi faktiskt inte riktigt går varandra på nerverna, utan snarare får varandra att skratta åt våra märkliga egenheter. I Suede tar vi musiken på största allvar, men inget annat med att vara i ett band. Mycket av det är ett skämt, särskilt för mig. Hela grejen med att vara i ett rockband är ganska rolig.
– Vi reser alltid tillsammans, men på lediga dagar ses vi inte. Vi behöver utrymme från varandra. Spelningarna är väldigt intensiva. Vi är ihop hela tiden, så om vi får en ledig dag så spenderar vi den isär och gör våra egna grejer. Neil (Codling) går och letar efter en musikaffär. Jag går ut och vandrar i bergen. Simon (Gilbert) sitter typ på sitt rum och röker. Jag vet inte vad Brett och Matt gör.
Kombinationen av turnéliv och familjeliv
– Det är inte så att vi är borta från våra familjer i veckor och månader. Det var vi på 90-talet, men då hade ingen barn eller partners. Så känslan är helt annorlunda nu. Numera försöker vi komma hem och träffa våra nära så mycket vi kan, och min fru och mina bonusbarn kommer att vara med mig ganska mycket under Europaturnén. De kommer till Paris och Berlin, och är förstås med i Stockholm och Göteborg. Dessutom träffar man mycket annan familj och vänner på vägen. I England kom min syster Katie och min svåger Ben på flera gig. Turnélivet är faktiskt ett bra sätt att träffa släktingar man inte sett på ett par år, eller vänner man vill hinna prata med.
Bekvämligheter på turné
– För min del ser jag alltid till att jag har en resekokare med mig. På det sättet är jag väldigt engelsk, jag måste ha te på morgonen, inte kaffe. Så jag har med min egen mugg, min egen resekokare, mina egna tepåsar. Det är en sån grej jag inte kan vara utan.
– Men det är olika för alla. Vår trummis Simon är nog den som har längst lista med saker som måste vara helt rätt. Om saker inte är helt rätt för honom, då blir det bara… Det är han som vill kolla turnébussen först och se om den är bekväm, om den luktar konstigt, om det är för varmt eller för kallt. Hur kuddarna är. Hur bra du sover, vad det blir till middag. Sånt spelar mindre roll för mig, men det spelar verkligen roll för honom.
– Jag tror aldrig att jag har bytt rum på ett hotell. Rummet jag får, där sover jag. Medan Simon och en eller två andra i bandet ofta byter rum. ”Det här är inte rätt för mig, jag gillar det inte. Ge mig ett annat.”
Dagen för en spelning
– Inför en spelning gillar jag att gå ut och promenera. Det är så jag rensar huvudet. Så när vi kommer till en ny stad går jag ut på en lång promenad, klättrar upp på någon stor kulle, andas luft och tittar på människor.
– Brett har väldigt låg energi på dagen, eftersom han sparar allt till showen. Han har 90 minuter av att gå bananas, fulla av adrenalin och svett, att se fram emot. Han går alltid undan och mediterar före en spelning. Jag tror att Neil och Matt går och läser, medan Simon byter hotellrum.
– Vi måste äta middag. Det är viktigt. Oavsett när vi går på scen måste middagen vara fyra timmar innan. För att gå upp på scen med full mage är en fruktansvärd känsla.
– Vi tar showen så seriöst nu. Det gjorde vi aldrig riktigt på 90-talet, eftersom vi turnerade hela tiden. Då kunde man inte ge 100 procent varje kväll, för om man var ute i månader och månader blev man bara trött. Då levde man bara dag för dag och höll sig vaken. Det är väldigt annorlunda nu, vi tar turnerandet mycket mer seriöst.
Suedes setlista
– Generellt bestäms kvällens setlist samma morgon som spelningen är. Längst fram på en Suede-spelning står ofta samma personer, de som kommer på varenda gig, och vi vill göra det intressant för dem också så vi vill inte spela exakt samma set varje kväll. Vi vill alltid försöka slänga in saker som är rariteter eller djupa spår.
– Så vi har en lista med ”standardlåtar” – grejer från nya albumet, från Autofiction och de tidiga singlarna – som vi alltid spelar. Men vi har också en ganska lång lista med andra låtar som vi gillar att plocka fram och kasta in i setet, kanske bara en gång under en turné.
– Jag hoppas att alla låtar från Antidepressants får luftas live. Det är Brett som bestämmer. Om han känner att en låt inte funkar vill han inte sjunga den, och vi kan inte tvinga honom. Men jag håller fast vid hoppet, för man lägger så mycket tid på att skriva dem, finslipa dem, repa dem och spela in dem, och då vill man spela dem live också. Det är en del av livscykeln för en låt, att ge den till publiken och spela den live sluter cirkeln.
– Jag vill alltid fokusera på det nyare live. Men vissa av de tidiga singlarna – Beautiful Ones, Trash, Animal Nitrate – spelar vi på varje spelning. Folk har hört dem en miljon gånger, men det är värt att komma ihåg att de gör ett jobb. De gör något med energin i rummet. Även om kanske 50 procent av publiken är less på dem, finns det en annan 50 procent som aldrig har sett Suede förut, och som vill höra dem.
– Vi spelar dem för att det får folk att hoppa upp och ner och skapar det där surret i rummet. Jag brottas med det, måste vi verkligen spela de här låtarna igen? Men de är där av en anledning, och om jag ska spela dem så ska jag spela dem bra. Jag ska inte göra det halvhjärtat. Så man måste lägga energi på dem, även om det är en annan sorts energi. Många av de låtarna skrevs för så länge sedan, och vi var så annorlunda människor. Jag var 18 när vi skrev Coming Up, och nu är jag nästan 50, så jag är förstås inte samma person. Jag har levt flera liv sedan dess och gått igenom mycket förändringar.
– Ibland prövar vi gamla låtar och märker att det inte funkar alls. Men med många av de tidiga singlarna vet vi hur vi ska göra dem relevanta för Suede nu, och få dem att sitta i en setlist precis bredvid något helt nytt, så att det finns en röd tråd.
I logen innan gig
– Ungefär en timme före showen samlas vi allihop. Det är som att man trissar upp energin mot showtime. Folk har varit väldigt tysta under eftermiddagen, men en timme innan börjar energin stiga, vi ställer oss upp och börjar prata mer.
– Ungefär 15 minuter innan vi går på scen går vi igenom setlisten. Vi kollar vem som startar varje låt och vem som ska vara redo, och var gitarrbytena ska ske.Det gjorde vi aldrig på 90-talet, då var det bara vad som helst. Men nu måste vi ta det på allvar. Det måste vara en väloljad maskin. Vi måste veta vad vi gör.
– Vi har en hel uppsättning ritualer. Ett fast mönster av beteenden som vi alla ägnar oss åt precis innan vi går upp på scen. Det är inte så att man bara reser sig ur stolen och kliver ut. Nej, det finns en hel lista med saker vi måste gå igenom för att vara redo. Saker folk ska säga och göra, i en viss ordning. Det är vidskepelse, och om jag börjar berätta vad de är så…
Suedes rider
– Vi har väl inte så speciella krav nuförtiden. På 90-talet hade man mat och dryck, men det var mer som att vi hade champagne och en flaska dyr gin eller konjak eller något. Sånt finns inte nu. Nu har vi en eller två flaskor bra vin och några öl, och det är det. Resten av ridern är i princip ett apotek. Smärtstillande, knäskydd. Simon har en värmespray för armbågen, och någon kanske behöver plåster, för att scenskorna skaver. Det är så det blir när man blir äldre. All dyr champagne är borta.
Mötet med fansen
– Vi har en hängiven fanbase, och de ger oss ofta en presentkorg eller någon gåva som väntar på oss när vi kommer till soundcheck. Vi träffar dem alltid efter konserten och säger tack så mycket. Vi uppskattar det alltid. De köper biljetter till alla spelningar och de håller oss kvar i jobbet. Vi har alla bolån att betala, och de hjälper oss med det. Vi är väldigt tacksamma för allt de gör.
Under ett gig
– Vi har bestämt vi oss för att slänga in en helt ny låt på den här turnén, Tribe, och vi lär oss fortfarande hur man spelar den. Första gången vi spelade den var vi förstås nervösa och visste inte hur det skulle gå. Men hela grejen bars av Simons sätt att spela trummor på den, han lade in så mycket energi att den blev en succé. Så ibland är det en bandmedlem som leder vägen i en låt och alla andra följer efter. Ofta är det förstås Brett, eftersom han är sångaren.
Sverigespelningar
– Det fanns definitivt en period efter Coming Up, typ när vi släppte Head Music, då våra recensioner i Sverige störtdök. Det är konstigt, för i grannländer som Norge och Danmark fick vi fortfarande bra recensioner, men i Sverige gick det utför. Och det gjorde spelningarna svåra, och jag minns att vi tänkte att det här blir mer av en utmaning.
– Men jag känner inte att det är så nu. Vi spelade på Gröna Lund 2016, och det var en dagsljusspelning, vilket vi normalt hatar, och dessutom med bergochdalbanor överallt. Men det gick jättebra, och efter det började vi gilla att spela i Stockholm mycket mer. Numera är Stockholm en hemmaplansspelning för mig, så jag ser fram emot den. Det kommer att bli en galen fest för mig.
Efter ett gig
– Vi brukade förstås festa hela tiden i 20-årsåldern, och efter varje gig gick man ut på en bar. Men nu vill folk lägga så mycket energi på showen att efteråt kan man knappt skrapa ihop energi nog för att säga hej till sina gäster. Igår kväll hade jag typ sju gäster, och jag gick ner och hälsade och tackade för att de kom. Det tar ungefär tio minuter, och sedan måste de hem för de ska jobba dagen efter, och jag måste gå och lägga mig för jag har en spelning i morgon. Så den där ungdomsgrejen att ”i morgon existerar inte” gäller inte längre, jag tar en pizzaslice och lägger migför att sova.
– Bara efter sista giget på turnén blir det fest. Då är det som skolavslutning, typ, eller som en julfest på kontoret. Det är där folk beter sig lite illa. Men resten av tiden är vi väldigt vettiga och väldigt tråkiga.
Efter en turné
– Efter Asien kommer vi att sätta igång att skriva låtar igen, framåt maj. Så fort vi får lite ordentlig tid i Storbritannien, eller för min del hemma i Sverige, så börjar vi jobba med nya låtar. Vi har försökt skriva medan vi är på turné, men med Suede lägger vi så mycket förberedelser och energi på en spelning. Det är nästan som att hela dagen är uppbyggd kring de 90 minuter du gör på kvällen. Så man har inte riktigt energin.
