(Dubbelrecension med Houndmouth – Little Neon Limelight)
Här är två band som just nu förbannar både namnval och beslut om releasedatum för sina album. Varje gång Houndmouth från New Albany skylls för konventionell och habil tradindie med Go-Betweensgitarr, 60-talsestetik och flera vokalister varav en med Tracie Thornambitioner kommer de att slå bakut och fräsa att det inte är de utan Houndstooth från Portland.
Och varje gång Houndstooth med lika många vokalister i sin tur anklagas för spretig indie med lika mycket Rocky Horror Show-via-Hidden Cameras-lån som Dylanansatser som inte når högre än till I Am Kloot-trädtopparna kommer de att bli lika ilskna. Det enda debutanterna kan glädjas över är att båda är såpass profillösa att lyssnarskaror och därmed sammanblandningsrisker förblir på ett minimum.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
