Föreställ dig klichéns allra sketnaste redneckbar vid en amerikansk highway, med sur bärs och frätande bourbon. Föreställ dig sedan att en ung blond sångerska som fullständigt blasé intar scenen, givetvis skyddad mot flaskkastning av hönsnät, för att sjunga tårfyllda countryballader och uråldrig rock’n’roll. Banalt och förutsägbart? Oerhört, ända tills sångerskan öppnar munnen och det visar sig att hennes ballader inte bara orsakar en och annan tår i ölen utan krossade hjärtan, att hennes rhythm’n’blues har barytonsaxofoner som skär rätt igenom allt försvar och att hennes återhållna rockabillyexplosioner inte står ens Wanda Jackson långt efter. Än är inte Eilen Jewell sitt tonläges drottning, men hon är damn near dess kronprinsessa.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
