Adam Olenius har alltid gjort utflykter utanför Shout Out Louds, och redan för 10 år sedan släppte han en EP i eget namn. Men först nu prövar han också det svenska språket med en komplett solodebut, och det är en triumf fullt av nya nyanser i hans karaktäristiska varma och personliga pop.
I den luftiga inledningen soulpopiga Lila Regn låter det mycket mer Mauro Scocco eller kanske Oskar Linnros än Shout Out Louds om Adam Olenius Stockholmsskildring. Mark Knopfler är en överraskande och påfallande gitarrförebild både i Malin ibland och i Alla låtar handlar om mig, där man till och med kan ana influenser från Sting. Fast på ett bra sätt, hur nu det går till, och med en underliggande avsevärt mer samtida r’n’b-pop i botten.
Adam Olenius är en elegant och en charmör, och när vi ändå fastnat i 1980-talsreferenser kan vi väl passa på att nämna både Bryan Ferry och Robert Palmer i sammanhanget. I västkustduetten Mina vänner återförenas han med sin gamla Serenades-parhäst Markus Krunegård, och med en fantastisk Goran Kajfeš-trumpet är den ledigt en av albumets höjdpunkter.
Även trumpetsolot i Åskan är av guds nåde, men annars hålls Kajfeš och Jonas Kullhammars blås strikt disciplinerat Istället är det Deportees-Anders Stenberg, medproducent och ankare i bandet, som med sin allvarsamma elegans är ständigt närvarande i arrangemang, i gitarr och i på flera ställen melodibärande bas.
I den avslutande mjukt framrulland popballaden Helt Ok får även Göteborg en vänlig hälsning bland albumets alla Stockholmsreferenser, och texterna har ett djup och allvar. Adam Olenius har skrivit albumet i sitt huvud i en korridor i skola, där han satt under ett helt år för att finnas tillhands och stötta sin son. Där hade han tid både för personliga iakttagelser och minnen men också för reflektioner från barnet som inte riktigt får rätt förutsättningar i skolan. Det är särskilt tydligt i mörka Drömmarnas skolavslutning, men hela albumet präglas av att den lättsmälta och snygga popen kompletteras med texter som har ett djup och allvar som aldrig förr har varit lika tydligt i Adam Olenius sånger.
