Med sina vackra sånger och sin förmåga att uttrycka sitt nedstämda sinnelag kommer Rasmus Kellerman, eller Tiger Lou (vad är det med alla dessa artistnamn nuförtiden) som han numera kallar sig, att bli en kraft att räkna med. Men än han har en lång väg kvar.
Pärlor som den finstämda akustiska popen på singelspåret Oh Horatio och långsamma Like You Said får en oförberedd skribent att nästan sätta recensionsciggen i halsen av häpnad och vällust. Tiger Lou verkar ha lyssnat en hel del på Ed Harcourt, och han vågar vara både simpelt banal i suggestiva The War Between Us och gestikulerande svulstig i Jeff Buckley-klingande Warmth.
Men tyvärr tappar han alltför ofta tråden fullständigt. Not Dead Anymore är skramlig pop, inte oäven men långt utanför de ramar han i övrigt satt upp för sin musik, All in Good Time är fånig låtsasjazz och den känslosamt avsedda avslutningen Low Down väcker bara sömnbehov hos lyssnaren, trots sina högt ställda pretentioner. Synd att inte Sam, as in Samantha från höstens debut-EP fick plats stället, den hade fler mått bra av att höra.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
