Man skulle kunna misstänka att den kraftiga förseningen som gör Sounds Like Violences andra album aktuellt för julhandeln, ett halvår efter ursprungligt releasedatum, var en del av en noggrant avvägd marknadsstrategi, också synligt i val av Blink 182-producent. Men även om Sounds Like Violence larmar på ett avsevärt mer kommersiellt sätt än Andreas Söderlunds andra konstellation Niccokick – lyssna på manskören i Get Out of Bed, till exempel, rena rama Queen – så kan han aldrig helt frigöra sig från indieskramlet från Pavement. Det glädjer oss.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
