Perry Farrell – Song Yet to Be Sung

Perry Farrell – Song Yet to Be Sung

17 augusti 2001
5 av 6 i betyg
Virgin

(Dubbelrecension med Dave Navarro)

På förra årets karriärsammanfattande Rev fanns två nya spår som avslöjade vart Perry Farrell är på väg efter att han lagt ned Porno for Pyros och det tillfälligt återförenade Jane’s Addiction. Här fullföljer han det han startade där, och var och en som undrat hur det låter när man blandar drum’n’bass och dub med goth och lite 80-talssynth kan sluta grubbla. Det låter så här, och det är faktiskt inte oävet.

Ett antal gamla kompanjoner med Dave Navarro i spetsen liksom gäster som War’s Lonnie Jordan hålls i strama tyglar; det här är Perry Farrells show och han tänker inte låta någon placera honom i periferin. Som vanligt mässar han snarare än sjunger, och till ett utpräglat dubäventyr som To Me fungerar det utmärkt. Perry Farrells nya musikaliska riktning skapar lika hypnotiska stämningar som hans tidigare stilar, och Happy Birthday Jubilee – som både inleder och avslutar Song Yet to Be Sung – skulle kunna vara en hit i en värld där fler än jag uppskattade icke-renläriga tilltag som David Bowies drum’n’bass-försök.

Att Dave Navarro blev arbetslös efter Jane’s Addiction gjorde inte så mycket; han erbjöds det lediga jobbet som gitarrist i Red Hot Chili Peppers. Det var ett tillfälligt men lukrativt arbete med väl tilltaget risktillägg efter företrädarnas dystra drogöden. När John Frusciante kom tillbaka till verkligheten och till Red Hot Chili Peppers återstod bara solokarriär för Dave Navarro. Trust No One domineras av precis de metallriff och beats vi förväntar oss. Därtill har Dave Navarro lyssnat på mer egensinniga musikmakare som Beck och försöker göra något eget av det väl inarbetade konceptet. Inspirationen räcker två-tre låtar, men sedan går Dave Navarro in i väggen. Resten är dammigt och fantasilöst, och när det egna materialet tar slut tvingas vi genomlida ytterligare en version av Venus in Furs, nu i metalldesign. Dave Navarros texter är under all kritik, men han sjunger inte illa alls. När han har ett jämnare låtmaterial kanske han kan följa Dave Grohl i Foo Fighters från en undanskymd bandmedlemtillvaro till kommersiell framgång i USA. Till dess kommer Perry Farrell att fortsätta överglänsa sin gamle gitarrist.

(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)

Patrik Forshage

Skribent

Högst betyg i recensioner

  1. 1.

    17 augusti 2016

    6 av 6 i betyg
    Toni Holgersson – Nordic Noir
  2. 2.

    17 november 2019

    6 av 6 i betyg
    Tarantula Waltz – Kallocain
  3. 3.

    17 december 2006

    6 av 6 i betyg
    Tom Waits – Orphans
  4. 4.

    1 juli 2019

    6 av 6 i betyg
    Black Midi – Schlagenheim
  5. 5.

    3 maj 2006

    6 av 6 i betyg
    Neal Casal – No Wish To Reminisce

Senaste från recensioner

  1. 1.

    17 september 2026

    5 av 6 i betyg
    The Tubs – Hard Life
  2. 2.

    17 september 2026

    5 av 6 i betyg
    Pokey LaFarge – Rent Money
  3. 3.
  4. 4.

    16 september 2026

    5 av 6 i betyg
    The Proclaimers – You May Offend
  5. 5.

    15 september 2026

    3 av 6 i betyg
    Eli “Paperboy” Reed – Getting There