Pokey LaFarge är 43 år gammal men gör musik som låter betydligt äldre än så. Bluesrock, urgammal rock’n’roll, lite soul – i svängiga Work lyckas han till och med klämma in ett ska-aktigt backbeat. Han klär sig snyggt vintage och musiken är snygg vintage.
Rent Money är ett album som låter autentiskt. Det finns ett antal svenskar som sjunger någon slags elektrifierad deltablues samtidigt som de klär ut sig som på maskerad, och den här skribenten brukar stänga av efter ungefär fem sekunder när de öppnar sina manierade strupar. Pokey LaFarge har inte det problemet. Han är från Illinois och uppenbarligen en ambitiös student av den amerikanska rootsmusiken.
Låtmaterialet på Rent Money är inte superoriginellt eller helt fantastiskt bra, men allt har ett grundmurat sväng, riktigt läckert gitarrspel och en produktion som låter perfekt när idealet är gammalt. Körsångerskorna och Michael Bloomfield-gitarren ihop med Pokeys sköna frasering i Chicagobluesiga Can’t Take It With You When You Go älskar man, och det finns fler läckerbitar här för retroälskare.
En maskerad kan vara väldigt rolig, men när hantverket och soundet är så bra är det svårt att klaga. Pokey LaFarges musik försöker inte förklara sakernas tillstånd 2026, men när han sjunger om arbetslivets vedermödor och dess giriga profitörer är temat nästan lika träffande i vår tid – en dåtidskommentar blir en samtidskommentar.
