21-årige Benjamin Francis Leftwich från York släpar runt på en tung ryggsäck lastad med akustisk gitarr, poesiambitioner och framför allt weltschmerz. Nej, vänta, kom tillbaka, han är riktigt bra. Det är visserligen svårt att tro att han hunnit råka ut för allt det elände som såväl röst och texter som stämningar och steelgitarrers stilla gråtande ger uttryck för. Men även om det egentligen handlar mer om en osund fascination för Elliot Smith och Arcade Fire är hans debut hursomhelst full av övertygande melodier, och den ständigt underliggande frustrationen är suggestiv. Lovande.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
