Som inget annat svenskt band förmår Winhill/Losehill förena grandios storslagenhet med sorgsna harmonier och mjuka melodier. De luftiga orkestreringarna och Jonas Svennem Lundbergs änglafalsett leder associationerna till Mercury Rev och kanske The National, med det finns samtidigt en lokal prägel i nästan folkviselika harmonierna som förankrar dem i norra Sverige, i synnerhet i avslutande Minelands.
Debutens djupa vemod var förorsakat av personlig sorg och saknad, och fortfarande behöver de största och mörkaste känslorna komma till uttryck. Ingen gör det på ett vackrare sätt än Winhill/Losehill.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
