Över ett dämpat elektroniskt beat långt bortifrån deklarerar Torontobaserade Meg Remy i den spöklika inledningen att hon tänker hänga sig ”from my family tree”. Sedan blir ljudet luftigare, men producerande Onakabaziens rytmer behåller sin skrämmande och fascinerande karaktär av dov krautdub medan gäster från DFA och Fucked Up bidrar till oron.
Singeln Women’s Work är inte det enda exemplet på förvriden och obekväm 80-talsdisco som den kunde låta när Arthur Russell eller Bil Laswell laborerade med den. Ändå är det Meg Remys röst som är hennes främsta förtjänst. Hade Joey Ramone och Ronnie Spector någonsin fullgjort sitt musikaliska äktenskap hade hon varit avkomman, med sin klara stämma och sin tvärsäkra arrogans.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
