Det var några år sedan senast, men fortfarande envisas To Rococo Rot med att vägra låta sig kategoriseras med enkla etiketter. De är långtifrån slaviskt elektroniska, och på Instrument har trion slagit sig ihop med No Wave-veteranen Arto Lindsay.
Han är ett väldokumenterat fan, och med sina melodier och inte minst sina sånginsatser – de första någonsin på To Rococo Rot-inspelningar – bidrar han till att göra bandet vänliga popiga på ett sätt som inte hörts från dem tidigare. Likt ett stilla Golden Palominos-post scriptum tillför det nya dimensioner till deras nakna och suggestiva grooves, fortsatt ständigt fyllda av subtila och delikata ljudexperiment.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
