Att vara indieband i England är för de allra flesta att hoppa på den främsta bandvagnen och sedan försöka klamra sig fast tills trenden kör i diket och man blir liggande vid vägkanten.
Att jumpa mellan bandvagnarna funkar sällan, och när Spector på sitt andra album dumpar den diskbänksrealistiska neobritpopen till förmån för en mer ambitiös inner city hipstertillvaro spelar det egentligen ingen roll vare sig att några av deras låtar är helt okej popsnickeri eller att überhipstern Dev Hynes rycker in till deras försvar. De är körda hursomhelst.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
