New Jersey-bördiga Nicole Atkins bor numera i Nashville och har en lång och gedigen karriär bakom sig. Sedan debuten med Neptune City 2007 har det blivit ytterligare fem hyllade album, och bland tillfälliga samarbetspartners som Spoon, Nick Cave, Chris Isaak och The Avett Brothers finns även våra egna The Hives och Peter Morén.
Drama är Nicole Aktins första album på över sex år, hennes sjunde totalt sett. Och det börjar verkligen dramatiskt i Trippin’ On Teardrops som hon skrivit ihop med just Peter Morén — tänk dig en korsning mellan Dusty Springfield och The Walker Brothers, komplett med stora ringande klockor. Det är utpräglat retro och utpräglat bra.
Sedan pendlar Drama mellan retro och lite mer kontemporärt, men det blir aldrig inställsamt kommersiellt på något sätt. Aktins väver ihop 60-talets girlgroup-pop med mjuk light-soul, countrypolitan och Great American Songbook-ambitioner, ja till och med lite bossanova i avslutande Softly, As You Were.
Chris Isaac som sjunger duett på fina Cue The Symphony har knutit Nicole Atkins till det återupplivade varumärket Sun Records där han kurerar en uppsättning artister under paraplyet Wicked Game Records. Hon passar perfekt där, stilmässigt och musik-ideologiskt.
Drama är snyggt producerad av Pat Sansone som tidigare jobbat med bland annat Wilco och Robin Hitchcock. Atkins har fenomenalt fina musiker på skivan och är en djävulskt säker sångerska med stort register. Men trots dessa viktiga beståndsdelar och ett finfint låtmaterial saknar både Drama och Nicole Atkins den där sista x-faktorn — kalla det originalitet eller särprägel — för att nå de allra högsta retro-höjderna, den nästan ouppnåeliga Amy Winehouse-nivån.
Drama är dock väldigt njutbar i stunden. Den kommer inte att förändra ditt liv, men garanterat förgylla och färga hösten till det vackrare.
