Vem är jag att ha synpunkter på människors musiksmak? Givetvis måste även ambitiösa SDU-ungdomar kunna hitta alternativa varianter på sin käcka tja-la-la-la-la-ramsa att med god vilja och mycket övning kanske kunna lära sig till sina samkväm. Och givetvis måste även lilla minoritet människor som går på fotbollsmatcher inte för att de är idrottsintresserade utan för att de faktiskt är förtjusta i att lyssna på hejaramsor också få möjlig att få utlopp för sina böjelser. Det gäller givetvis också den aparta klickens subgrupperingar, till exempel Irlandsättade hejaramsefans.
För alla dessa är Dropkick Murphys verkligen genuint goda välgörare, som med punkattack och utan att bry sig om hur fjantiga de framstår erbjuda en aldrig sinande ström av sådana ramsor. Hela tiden ser de till att hålla det så där härligt infantilt, gapigt och onyanserat, precis som det ska vara efter sju-åtta ljumma folköl eller efter en valseger som gör att man kan röra om i grytan. Det är ändå fint av dem, på något sätt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
