Givetvis är det frestande att vilja betrakta Cyclopean som ett slags återuppståndet Can, och isåfall är frånvaron av i synnerhet Holger Czukay påfallande. Men det till-och-frånprojekt som Jaki Liebezeit och Irmin Schmidt i tysthet drivit under ett decennium är egentligen ett stickspår. Tillsammans med Burnt Friedmann och Kumo spelar de suggestiva och ganska glansiga instrumentalstycken, där Liebezeits komplexa och suggestiva rytmer utgör palett åt stora svepande elektroniska arrangemang, exakta effekter och smidiga nästan banala melodislingor. Drygt 20 minuter över fyra spår är en effektiv aptitretare.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
