I Ty Segalls mikrouniversum i källaren finns många olika livsformer, flera av dem lätt 60-talsflummiga. Utöver solojobbet driver han dessutom åtminstone fem parallella band. Men även om den unge amerikanen stundtals är charmig i sin vimsighet är han ingen Syd Barrett, och hans ofokuserade infall blir snabbt mer än lovligt spretiga.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
