Man måste älska ett band som i sina förebilder för en och samma låt nämner både Burt Bacharach och Subway Sect, och sedan tar tillbaka det och ber om ursäkt för sin hybris. Särskilt som jämförelsen inte alls är överord. Men den här gången är den främsta influensen för Kanadas powerpopiga allstarband nummer ett (i en sjujäkla konkurrens) utan tvekan Roy Wood och Jeff Lynne, vars ELO, Move och Idle Race de snor stråkarr, sångstil, stämsång och till och med halva låtar ifrån.
Fler bra skivor från samma människor
Zumpanu Goin’ through changes (1996)
Destroyer Streethawk: A seduction (2001)
Neko Case Blacklisted (2002)
A C Newman The slow wonder (2004)
Destroyer Destroyer’s rubies (2006)
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
