Äventyrlighet är inte vägen till den brittiska masspublikens hjärtan. Eftersom det är dit (och som en biprodukt av det även fler Mercury Prize-nomineringar) The Maccabees siktar låter deras fjärde album nästan exakt som deras tredje, full av vänlig och lättsamt melodiös pop som är precis lagom storslagen för arenor av O2-storlek. Förändringen sedan senast stannar vid adderandet av – tada! – kvinnlig bakgrundssång, och ingen riskerar att bli vare sig förargad, överraskad eller berörd.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
