Jo, visst har de lånat garagerocksound och spaghettiwesterngitarrer från förebilder som The Cramps och Gun Club. För att inte tala om de centrala begreppen i deras lyrik (vampyrer, nätter och träsk), liksom uppenbara Lux Interior-manér som stånkanden och halvsvalda mikrofoner. Men vet du, när de snor från förebilder som är så genuint saknade, och när de becknar stöldgodset med den här sortens finess och glimt i ögat förlåter vi gärna deras speedade ballader.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
