Även för lyssnaren blev följderna av den livskris Simone Felice hamnade i efter att sånär ha strukit med i samband med en hjärtoperation allvarliga. Den fick honom att lämna strålande Felice Brothers och briljanta The Duke & The King för en solokarriär, och den tog inspirationen ur honom så att solodebuten för två år sedan blev fullständigt ointressant.
Nu har han återhämtat sig och behöver inte överkompensera med överlastade arrangemang som för två år sedan. Simone Felice gör än en gång släpigt vänlig och tidlös Woodstock-rock så som Levon Helm och Bobby Charles brukade göra den, komplett med strålande melodier, smakfulla balanserade stråkar och alert soulblås där det är befogat. Allra finast är långsamma Running Through My Head, komplett med en insmugen hyllning till Nina Simone. Leve rehabiliteringen!
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
