Ibland svävar Rosco ut i makrokosmos, men i klichéfyllda ambientstycken om interplanetära resor och om asteroider framstår han som väldigt oansenlig. Oftare är det dock sitt eget mikrokosmos han utforskar, och där är han mer hemtam. Stora arrangemang fulla av förföriska körer, bombastiskt blås, ekande ökengitarrer och viskande uppmaningar att Give Peace Another Chance är riktigt fina. Och liksom hans gamla moderskepp Spacemen 3 utforskar han också övermättad psykedelisk elektrisk blues med omtumlande resultat.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
