Minimalistisk lo-fi eller med überhabilt Nashville-band — varje gång har svårmodet och skönhet lett till att vi darrande bett om nåd och förlåtelse för våra syndfulla liv. Det har varit lätt att inbilla sig att Will Oldhams manande röst griper tag i själen oberoende av vad han sjunger. Men nu får vi besked om att så är inte fallet.
Här står han för texterna, med lika mycket svavel och svek som vanligt. Men musiken är Matt Sweeneys (Chavez och Zwan), och den rymmer inte mycket som förmår göra Will Oldhams röst rättvisa. Rudy Foolish står helt stilla, som en lång väntan på en låt, och den storslagna dramatiken blir aldrig gripande utan bara tomt teatraliskt gestikulerande.
När smärtan över att bli lämnad i Bed is for Sleeping är den enda som verkligen bränner blir den överraskande slutsatsen att man inte måste äga Will Oldhams kompletta katalog.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
