Tyvärr lär inte febriga Demon ersätta Nationalteaterns gamla dänga som Sveriges officiella fredagsfyllelåt. Men Laaksos spretiga pop är klart värd att nå utanför den rättroende indieförsamling som just nu gör anspråk på den. Med en pliktskyldig låt på miänkieli bland det engelskspråkiga materialet och med hjälp av Bear Quartet-Jari Haapalainen närmar Laakso sig den vingliga pop som Violent Femmes kunde frammana, och vore det inte förmätet skulle vi hävda att Nick Drake hade låtit så här om han varit en manisk tornedaling snarare än en depressiv yngling från Cambridge.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
