Från början var han en glasögonprydd parallell till Elvis Costello, men redan i början av 80-talet började Joe Jackson intressera sig för andra musikaliska riktningar, och jazzen blev alltmer märkbar. Nu följer han upp sin fina Louie Jordan-tribut från 1981 med en samling Duke Ellington-favoriter, i arrangemang som smidigt balanserar mellan vördnad och nyskapande.
I bandet finns gitarrguden Steve Vai intill folk från The Roots, Iggy Pop pratsjunger i It Don’t Mean A Thing (If It Ain’t Got That Swing) och bland andra gästinhopp på portugisiska och farsi sticker förstås Sharon Jones ut. Softreggae med metal-gitarrsolon tillhör det mindre njutbara, men tillräckligt mycket funkar för att Joe Jacksons The Duke borde locka till upptäckter i flera riktningar.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
