Det kräver finess och inte så lite mod att ställa ut sina sånger alldeles nakna till allmän beskådan, och sådant har uppenbarligen Daniel Martin Moore med sin veka röst och nylonsträngade gitarr gott om. Inte så att det räcker för att ta honom ända upp till de Nick Drake-höjder han så uppenbart siktar mot, men det bär riktigt fint ändå, särskilt när han någon gång får assistans av trumvispar, ståbas och Petra Hadens fiol. En smidig Sandy Denny-cover sticker inte ut, och det måste ses som ett gott betyg till hans egna sånger.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
