Cat Powers avskalade covers är rätt ljudspår till det asketiska leverne som känns så attraktivt i mellandagarna. Efter julbord, bjällerklang och glitter infinner sig en kompakt mättnadskänsla, och Cat Powers avskalade covers är precis rätt ljudspår till det asketiska leverne som plötsligt känns så attraktivt. Som ett appendix till coveralbumet Jukebox från januari släpper hon ett minialbum (coolare i tiotumsvinylvariant än som download, förstås) med några spår som först kan ha ratats för sin standardstatus eller för hennes rättframt okonstlade tagningar av dem, och på något egendomligt sätt låter dessa refuserade spår bättre än den skiva de var tänkta för. En sorgsen fiol, en ständigt aktuell Fortunate Son i dov version och ett titelspår som i Cat Powers version snarare låter som en junkies hyllning till sin drog än som James Carrs sorgsna f.d. älskare – och mer behövs inte för att skapa en rätt stämning för mellandagarnas asketism.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
