Det är omöjligt att inte förvandlas till en blöt fläck av charmen hos Någonting. ”Acid jazz” kallar Pelle Ekerstam, aka A Beautiful Friend, själv sin sång, och det är lika träffsäkert som trendnonchalant. Men det är mer, mycket mer än bara det. Någonting är en liten popälskling som gjorde några av sommarens varmaste dagar fulländande för mig, och kommer att göra hösten lättare för dig. Den behåller en del av crooner-stilsäkerheten från A Beautiful Friends tre år gamla debut, men utan att som då vältra sig i den smokingtraditionen. Dessutom, och här är själva cluen, drar den sig inte för att efter sina varmt vemodiga verser på engelska drämma till med en helt svenskspråkig refräng, och att som kronan på verket anlita vår favorit Jonathan Johansson som refrängsångare. Storslaget, underbart, bedårande (och minst fem ytterligare superlativer).
Om det finns fler höjdpunkter? Åh, jag har lyssnat på skivan i två månader och är inte klar med sammanställningen av dem ännu. Den blandningen av självklar pop och smart soul med extra croonerkrydda som är så exakt i Någontingkännetecknar hela skivan. Hade inte Någonting dominerat så oerhört starkt hade jag gått igång nästan lika intensivt inför till exempel Love Finds A Way. Lägg till det en bagatellartad och obekymrad cover av Robyns Keep the Fire Burning och en duett med Mark Olson från The Jayhawks, resultatet av ett oplanerat möte över ett middagsbord, så står det oerhört tydligt att A Beautiful Friend gjort ett av höstens album.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
