Per Hägglund är en av den svenska postpunkens ikoner, men under de senaste årtiondena har hans musikskapande framför allt inneburit att komponera musik för uppsättningar på teatrar som Dramaten, Oslos Nationaltheatret, och i övrigt har han producerat Hurula, skrivit låtar med Thåström och arbetat med management.
Finns det ens något i de instrumentala stycken som bygger ambienta stämningar och atmosfärer i hans första helt egna projekt S.L.A.M. som går att relatera till Per Hägglunds bakgrund med Ebba Grön och i Imperiet? Jomen ganska mycket ändå.
För även om han vill förmedla hopp med musiken är dess stämningar ganska mörka, med dova ödesmättade ljud tydligt grundade i 90-talets postpunk. Ajkes arbetar med stråkar och gitarrtoner, och Gylpoavet har en underliggande surrande dov synth. I Alte B:s suggestivt mörka monotoni tar Per Hägglund fram sin saxofon, och den inledande NETIA frontar Titiyo med ordlös röst.
Med Evropas rytm av tåget på rälsen syr han så ihop S.L.A.M. med Trans Europe Express och Station to Station, och cirkeln till projektets förebilder är sluten.
Missa inte Fokus Musiks S.L.A.M.-intervju med Per Hägglund nästa vecka.
