I Jakobstad i Österbotten gör Mecki Andersson sedan mer än 10 år vemodigt synthig indiepop under namnet Fågelmannen, nu senast på den här fina femspårs-EP.n på 10”-vinyl. Även om det i grunden är ett soloprojekt samarbetar Mecki Andersson sedan länge med vännerna Henry Neuman och Sassa Nygård, och de har en grundläggande optimism och en vänlig popkänsla i sina sånger. Med Vår balkong, med uppmaningen till älsklingen att komma ut och uppleva den tidiga våren, är det inte bara texten som leder associationerna till Ratata, och även om Fågelmannen har mycket mer indieattityd är det nog en referens som han inte skulle vara obekväm med.
I titelspåret – EP:ns mest omedelbara borde-vara-hit med sin positiva ”C’mon”-pepp och handklapp från tåget mot Helsingfors – uppmanar Fågelmannen oss att ”sluta aldrig drömma, sluta aldrig tro” trots ett deppigt världsläge, och även Gravgården mynnar ut i iakttagelsen att ”allting kan få liv igen”.
Avslutande I ditt hus är en kärleksfull sång till en morbror med Alzheimers som får allt svårare att hitta orden i deras samtal, och till trakten Sibbo i södra Finland där släkten fanns när Mecki Andersson växte upp. Det är skivans mest personliga stund, visserligen full av vemod men samtidigt finns en skönhet och en värme i hans minnen och i den stora svepande och vackra synthpopen som ger mersmak.
