I en serie med tre album på temat Faith, Heart och Fight återvänder Joseph Arthur med sitt första album på sju år. Temat är inte en akademisk övning utan en djupt personlig bearbetning av flera års kamp genom “collapse, recovery and return”. I det är trilogin också en berättelse om Joseph Arthurs tro, och redan i inledande I Wanna Know You grubblar han över hur han kan få veta att Guds kärlek räcker till honom också. Det är en fin sökande singer-songwritermelodi med Lemonheads-kvaliteter och en gospelkör som för säkerhets skull, och på det sättet typisk för ett album som musikaliskt har förutsättningar att nå samma stora alternativpublik som hans snygga Lou Reed-tolkningar gjorde för ett decennium sedan, men nu med texter som sannolikt kommer att hålla en del av dem långt borta och istället släppa in en del trosfränder som sannolikt inte lyssnar på den här sortens rock i någon större utsträckning annars.
Der finns en lätt frikyrklig euforisk känsla i sånger som Count It All Joy, och de religiösa grubblerierna och bekännelserna är verkligen närvarande precis överallt här, även när Joseph Arthur med lätt desperation i rösten ropar Hey Satan i en snygg poplåt. Den har en lätt elektronisk touch, som också går igen bland annat i mörka He Died om Jesus på korset, och det finns en mörk underton också i soulpopiga Demons om hur han fortsätter kämpa mot sina självdestruktiva impulser. När den dova elektroniska popen i New Weapon får stiliga americananyanser påminner hans allt djupare baryton om Matt Johnson och The The, fast med ett annat underliggande budskap.
Rockiga There But for the Grace med överstyrda gitarrer och en ettrig fiol är skivans starkaste spår ihop med den snygga rocklåten Holy Spirit, och det är tydligt att Joseph Arthur vill hitta tillbaka till sin musik. Lika tydligt är att hans avsikt inte är missionerande utan att han vill berätta hur hans tro hjälpt honom ur en väldigt mörk livssituation. Och även om hans teman och budskap sitter en aning obekvämt för en ateist som den här skribenten finns det ärligt talat musik med avsevärt sämre lyriska budskap som jag uppskattar utan att blinka.
