På gatorna i Williamsburg drar de runt, de ditresta hipsterbanden som både kan och vill men som ändå vilset yrar omkring. För den där förmågan att spela på samma sätt som de coolaste banden från det senaste decenniet – i kaliforniska Cayucas fall främst en kombination av The Nationals charmerande svårmod och Vampire Weekends alerta afropopgitarrer – räcker inte långt om man glömt att ta ut någon egen riktning.
Inte ens en synnerligen fokuserad stråkkvartett lyckas få dem på spåret, trots idoga försök, och även om några små entusiastiska bagateller som Moony Eyed Walrus och Hella väcker ömhetskänslor är ändå Cayucas glömda så snart de passerat i sitt planlösa strövande.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
