Göteborgska Tomma intet (som helst skriver sitt namn med versaler, thank you for your attention on this matter) firar sitt första decennium med en fåordig men känslostark EP. Över klingande och intensiv folkpopig gitarrindie bygger de körer som påminner om indiesveriges största kollektiv I’m from Barcelona. Minimalistiska texter som Franke, där den enda textraden ”Franke, Franke, oooh, du är min vän” upprepas innerligt och varierat i två och en halv minut, och i titelspårets samspel mellan mans- och kvinnoröst anas en hel del The Mamas & The Papas, och likaså i Viskans mjuka barockpop.
De andliga stämningarna och religiösa referenserna finns överallt på EP:n. ”I himlen där är allting bra / men här i skärselden brinner jag” sjunger den väluppfostrade barnkören inledningsvis över kyrkorgelsound, och när bandet sedan tar vid är det med upprepade passionerade ”Hallelujah” i möjligen politiskt kommenterande Tidöd där den kompletta återstående texten ”Själlösa jävla parasiter / Ni kan dra åt helvete” sjungs med samma saligt frireligösa övertygelse och engagemang. Att det på något sätt hänger ihop med att EP:n är inspelad i Knutby församlingshem, av alla ställen, verkar inte långsökt.
(Det är för övrigt lätt att fnissa förtjust åt hur den religiösa tonen går igen i bandets pressbilds variant av den sista måltiden.)
