Finess, variation och nyansering är inte begrepp som står högt i kurs hos Malmöduon The Guilt. Även på deras tredje album gäller istället tempo, tyngd, distorsion, volym och konfrontation.
Emma Wahlgren och Lizzy hämtar beståndsdelarna för sin hårda och malande synthrock med riot grrl-rötter från Suicide och Siouxsie, från gammal Sheffield-synth och kanske en del från body. Med stenhårda digitala rytmer i botten, och över det gitarrattacker, larmsignaler och en ständig vokal kamp för att överrösta alltihop med råttmetaforer och dans- och/eller revolutionsuppmaningar. När de är som mest verserade, som i War in My Kitchen, får Lambrini Girls passa sin rygg, men egentligen är nog The Guilt mer intresserade av röj än av politiska budskap.
