Utan Lucinda Williams musik skulle River Shook, som tidigare lett tre olika band från North Carolina under namnet Sarah Snook, inte låta som hen gör. Oavsett pronomen är rösten kvinnlig och stark, en självständig röst som man inte jävlas med. Lucinda Williams inflytande inom rootsrock-genren går knappast att överdriva. Hon är sinnebilden av en tuff kvinna som man inte jävlas med, men samtidigt sårbar och skör och en enastående skildrare av livets skönhet och glimtar av nåd. Man hör henne tydligt i Shooks musik, men ändå inte så mycket att det stör.
River Shook blandar upp den rootsiga rocken med alternativ rock á la 90-talet och ett diskantigt kvicksilversound som påminner om Dwight Yoakams variant av Bakersfield-soundet, och det gillar man såklart skarpt! Riktigt tuffa gitarrer och trummor får vi, de låter sådär Yoakam-dyra som när varje instrument hade en anställd tekniker och skötare, som när CD-försäljningen var som störst.
Shooks släpiga och rökluftiga röst, välskrivna texter om kärlek och frihet och lite oväntade intervall i sångstämmor och gitarrer lyfter sångerna. På 90-talet hade produktionen signalerat radiovänlig rock, idag blir samma sound istället indie.
Bandet, som utöver Shook själv endast består av Shooks partner Blake J. Tallent, en multiinstrumentalist med stort M, låter genomgående fantastiskt.
River Shook är kanske inte vansinnigt originell, men den har uniformt starka låtar och kommer vara lika genomskärande i din bullriga bil som Buck Owens eller Merle Haggard, tack vare det kloka valet av ett uppdaterat Bakersfield-sound. Det är bra så!
